This is me

Jag tycker så synd om Moleman. Ni vet, den lilla mullvadsliknade farbrorn i Simpsons, som alltid blir överkörd eller begravd levande och allt annat jävligt. Han är så ledsen och försynt jämt.

(Och sånt här kan jag gå och tänka på, i timtal.....)

Vet inte ens om jag ska gå in på, vad mycket jag har hatat den här dagen. En meter snö hade kommit, fram till lunch. Jag hade en förhoppning om att jag skulle kunna cykla på jobbet, men jag fick ge upp efter två timmar...Fick sen släpa runt cykeln resten av förmiddagen. Lagomt kul. Det var ju så fint igår, snön var på väg bort, och så kommer DET HÄR!??)

Fick inte ut bilen heller, fick ha privatchaufför till stallet.

Håller på och tvättar oxå. Bara för att visa vad intressant mitt liv är.

I morgon jobb 7-18.....

No one's gay for Moleman...

 

Och nej, jag återkom aldrig igår. Hade fullt upp med stall, jobb och promenader. Jag var helt jävla slut efter två jobbkvällar i rad (hade väl 15-16 besök/kväll, det är ganska mycket kan jag säga..), så jag körde en "våga vägra svara i telefonen" igår. Orkade inte alls prata med någon i onödan. Jag är trevlig så det räcker (och blir över..)på jobbet, då orkar man (eller jag iallafall) inte vara trevlig och social hela tiden, på fritiden.

 

Så är'rä!

Cheers!