This is me

Jag red! Rätt så länge oxå! Stolt över mig själv? Ja...Men med en extra shot Aloe vera-juice och en stor kanna kaffe innanför västen, så gick det rätt lätt faktiskt. Orkade till och med ta en diskussion om mina hö-påsar, och fick reda på att jag inte har blivit totalignorerad, utan det fanns tydligen beslut på att påsarna ska vara på ett visst ställe. Att jag sen har varit med på varenda möte, utan att ha hört det här beslutet, det är rätt fantastiskt.

Och att man inte heller kan upplysa om detta, utan att jag har gått och trott i två veckors tid, att folk ignorerar mig, det är en helt annan femma.... (Tillägg i efterhand, se det fetmarkerade ordet, jag har alltså TROTT att jag bara blivit ignorerad, och det är väldigt tråkigt att bli det, då kan man bli arg. Nu visar det sig att det inte var så, så jag ber då berörda personer om ursäkt.)

Mini-mo var iallafall ganska duktig idag. Vi gjorde övergångar, övergångar och mer övergångar. Det går fortfarande inte att rida i hela tältet, den föredetta översvämmningen har nu blivit en hockeyrink. Sen red vi samtidigt som en annan och alla vet ju att fuxar är förklädda monster, så då måste man stanna och titta på dom varenda gång man möts. Men under helgen kan jag rida i ridhuset, alltid något.

Nu stänger jag av alla alarm, sätter telefonen på ljudlöst och tar en jävla välförtjänt sovmorgon i morgon. Har stalljour på söndag så då blir det till att traska upp i tid!

(Läsrekord på bloggen idag, är mitt liv intressant? Näää...men kanske lite underhållande ibland. Speciellt när jag blir arg. Det händer ganska ofta..)

+